991226
s ö n d a g

Ho ho ho.
Visst fanns det snälla barn hemma hos oss på julaftonen och visst hittade Tomten dit. Två skeptiska pojkar sa inte mycket under julklappsutdelningen men de vågade iaf vinka när Tomten fortsatte vidare till nästa hus. Men de har funderat en del och ibland kommer det kommentarer till pappan:
- Du Tomte?
- Nä, säger pappan och skakar oförstående på huvudet.
Men oss lurar han inte...

Jag hade också varit snäll, satt och spelade mitt nya GameBoy med Tetris (förstås) länge på kvällarna iklädd min nya pyjamas. Och sambon lekte med sönernas bilbana långt över midnatt på julaftonskvällen.
Kort kan julhelgen sammanfattas: vi har ätit och lekt, åkt pulka och spark, klätt granen och kokat gröt, bakat med modellera och spelat spel samt kokat kaffe och värmt på doppigrytan-spadet många gånger.

Bästa julklappen efter spelet och pyjamasen?? Två stora bitar torkat renkött som min käre bror skickade med posten. Bättre än femton Alladinaskar! *mmm*

991221
t i s d a g

Sådärja, så slog jag just in den sista julklappen. I gult papper med grå snören, man tager vad man haver så här dagarna innan Dopparedagen. Huset luktar såpa, speglarna blänker och vi har faktiskt gjort allt det där jag inte trodde vi skulle hinna med innan jul. Men tillochmed julkorten är skickade till de obligatoriska mostrarna och kusinerna. Ni vet, de som kräver ett kort med bild på barnen så de får se hur mycket de vuxit sen förra julen, de där guldtanterna som skickar stickade vantar och sockar i små paket... Vad gjorde jag utan dem?

I morgon packar vi skotern (jepp, den ska med) klappar och hostmediciner och drar från det rena huset till mormor och morfar och stökar ner där i stället. Jag längtar efter mamma och efter hennes köttbullar. Efter tjocka, rara Napoleon (katten) och tystnaden som råder där på landet, tre mil rakt in i skogen. När jag åker uppför mammas och pappas allé som omringas av björkar som bugar sig av snötyngden, ser islyktorna, som mamma gjort i stora hinkar, och adventsgranen som välkomnar oss Hem, då brukar den där varma julkänslan titta fram i magen. Ja, jag gillar faktiskt julen trots kommers, krav och grisfötter...

Jag vaknade i natt av att ena sonen hostade så konstigt, och märkte snabbt att pojken hade svårt att andas. Han väste lite, och började nästan få panik när han inte hittade luften. Tänkte genast på arbetskamraten vars son nyligen hade falsk krupp, han hade gått ut med sonen mitt i vintern och där hade han hämtat andan ganska snabbt. Jag hann inte tänka färdigt förrän jag småsprang med min pojk nerför trappen, ut på altanen med den pyjamasklädde i minusgraderna. Och tack och lov så hittade han igen luften och kunde ta rena andetag igen. Sen ville han gå in, den lille. "Kallt mamma", sa han sött.
Läste sen i läkarboken att det kan ta någon timme innan anfallen med falsk krupp går över, och ånga är bra för att underlätta andningen. Så vi satte oss på toan med varmvattnet rusande, och snart slappnade den lille av och såg bara trött ut. Det tog dock lite längre tid innan jag kunde slappna av, usch, vad rädd jag blev.

991219
s ö n d a g

I kväll bjöd jag skiftet på glögg med tillbehör och pepparkakor förstås. Det är sista kvällen med gänget innan jul och det ska firas. Ja bara lättglögg förstås, men ändå.

I måndagens Östersunds-Posten kan man läsa om en 50-årig man från Härjedalen som räddade sig själv ur en skogskoja som snabbt började brinna. Han räddade sig själv ur den brinnande kojan men hann inte få på sig några kläder. Och under sin färd mot räddning frös han ihjäl på sin snöskoter. Isch. Ödet är elakt ibland, om han nu klarat sig från elden borde Kung Bore ha låtit honom leva. Orättvist och otäckt är Orden.

En reloadare vid namn Anders hotar ständigt med att sluta uppdatera. Nu tycker han att antalet besökare är allt för litet och vill ha fler besök, annars lägger han ner. Kom igen mina vänner, hjälp Anders att få upp statistiken lite, en julklapp från oss till honom.
Besök: Ennästanvarjedagbok. Nu! :)

991217
f r e d a g

Åh, vad tiden går fort... Dagarna bara rinner iväg och snart har det runnit till och blivit jul. Det om något är ett tecken på att man börjar bli lite till åren, för fanns det något segare än dagarna före jul när man var liten. Aldrig gick tiden så sakta. Aldrig, aldrig blev det jul. För att inte tala om självaste julafton, det var ju värsta långfredagen. Väntan på Kalle, väntan på klappar.

Kommer så väl ihåg lyckokänslan när man väl fått öppna julklapparna. Alla saker som låg prydligt uppradade på sängen. Det enda bekymmer man hade var vad man skulle leka med först. Ska jag prova nya pennorna? Eller sudda med nya luktsuddet? Nä, det fick inte användas förstås, det skulle man bara ta upp, titta på, lukta på och lägga tillbaka i asken med en lycklig suck...
Undrar om sönerna kommer att ha samma lyckokänsla när de öppnat sina paket? Knappast, tror inte de hinner känna efter alls, tror inte de hinner öppna ett paket förrän de kastar sig över nästa...

991210
f r e d a g

Vi skulle bara köpa julklappar till barnen i år, jag och sambon ska köpa en ny TV (widescreen förstås) under mellandagarna så vi bestämde att pengarna skulle gå dit. Men sen slog det mig, tänk om jag inte får ett enda paket att öppna på självaste julaftonen. Huga, vad förskräckligt. Så nu har jag undanröjt den risken genom att köpa en klapp från sambon till undertecknad. Vad det är? Men snälla ni, det kan jag väl inte berätta här. Tänk om Anna skulle läsa...

Sambon har förstås också fått ett paket, och mamma och pappa. Sen har vi ju de trillijoners paketen till sönerna. Så vi lär inte klara oss från den stora pappersröjningen i år heller, när man efter julklappsöppningen letar trasigt omslagspapper och kulörta snören under bord och soffa och retar sig på de där irriterande tejpbitarna som fastnar under foten. Men även det en tradition som hör julen till.

Jag har ännu inte fått upp julgardinerna och inte en endaste liten Nisse finns framme. Kan hända att jag skippar pyntet...

Mat på julbordet.
Min topplista:

1) Dopp i grytan med julskinka, stark senap och mycket smör
Kan jag äta till frukost, lunch och middag hela julhelgen.
2) Gravad lax
Gottgottigottgott
3) Risgrynsgröt
Äter vi alltid till lunch på juldagen
4) Mammas köttbullar
Helt otrooooligt goda
5) Julmust
Mycket godare än påskmust

Mat på julbordet.
Min bottenlista:

1) Grisfötter.
Jag säger bara: Hur kan man?
2 Sill i alla varianter
Helt enkelt uäk.
3) Pastejer i alla varianter
Helt enkelt uäk-uäk.

991207
t i s d a g

En ny serie har tagit Allys plats i 4:an på tisdagar. Jag håller med Lena. Helt okej. Jättebra. Brittiska serier är helt enkelt suveräna, i alla varianter. Mina favoriter just nu är Smack the Pony och Livet kan börja, jag saknar dem sååå! Men kriminalserierna går ju inte av för hackor heller. Och kvällens Kalla Fötter har redan en plats i mitt TV-hjärta.

Fick ett mail från Åsa. Hon skrev en massa bra saker, bland annat att: "det är okej att ha flätor, det är okej att ha hellång kappa och handväska, det är okej när man är vuxung".
Vilket bra ord! Vissa dagar känner jag mig som en medelålders dam, andra dagar som en pubertal tonåring. Men jag är vuxung, jag får känna så... När jag passerat 30-strecket ska jag övergå till bara vuxen, tror jag. Kanske...

Jag blev glad två gånger i dag. Först när jag läste att Åsa (som jag nämner ovan) tänker länka till min sida. Och sen när jag i gästboken hittar ett meddelande från Beppe som också vill länka hit. Jaaa, det är klart ni får! Länka på bara. :-)

Snön har vräkt ner. I dag har jag varit ute och skottat två gånger, först på förmiddagen med bara sönerna som hjälp, sen på kvällen, med både söner och sambo. Det var riktigt mysigt, snön var lätt och bara nån minusgrad i luften. Grabbarna rullade runt och trivdes bäst med hela kroppen i snöhögen.


991205
s ö n d a g
Andra advent.

Jag gillar verkligen julen, men jag gillar inte att pynta hela huset med tomtar, röda bollar och blommiga ljusmanschetter. För mig räcker det gott och väl med tända ljus, lite julmusik i bakgrunden och en mugg med glögg och nybakade lussebullar. Då är julen kommen. De röda gardinerna och julgranen med allt sitt krimskrams behövs inte alls.
Men nu har jag börjat inse att i år krävs nog den där granen och tomtelampan i fönstret. Och vilken dag som helst åker nog julgardinerna upp. (Men bara i köket, nån måtta får det vara.) För det är klart att grabbarna ska ha en riktig jul med allt vad det innebär, och denna opyssliga mamma har faktiskt bakat lussebullar i dag, som familjen fikade medan två ljus brann i adventsstaken.

Angående baket. Det gick ju inte helt smärtfritt för en ohändig tös. När jag gjort 30 lussekatter tröttnade jag rejält, ringde till min mamma och sa med klen röst:
- Hur gör man längder då? Lägger man bara en bullbit på plåten som den är, eller?
- Men lilla vän. *skratt* Baka ut tre långa degremsor, lite tjockare än tummen, sen flätar du dem som en vanlig fläta...
Men hur lätt är det att fläta med en kladdig deg? Remsorna fastnade och gick av, jag lappade och svor. Min längd blev inte snygg men mycket pärlsocker döljer de värsta skavankerna.
Och ja, jag har alltid varit usel på att baka. Nej, jag har aldrig bakat vetelängder, inte bullar heller. Nej, jag är inte stolt över mitt betyg i hemkunskap, den siffran drog ner mitt medelbetyg rejält.

991203
f r e d a g

Eftersom pappa vann 10 000 kr på en trisslott i veckan var jag helt säker på att jag också kunde vinna på triss i dag. Åtminstone 1000. Nä. Inte ens en ny lott fick jag. Och om man tänker efter, hur stor är sannolikheten att två högvinster går till samma familj på samma vecka? Bortkastade pengar för min del.

Kampen mot prickarna går vidare. Natt efter natt. Medicinen mot pojkens klåda verkar inte ge nån som helst effekt. I natt var det bara potatismjöl som fungerade, klappade in pojken med mjölet när han låg och gnydde och vred sig mot lakanen när det kliade. Och det hjälpte! Pojken kunde slappna av igen. Nu står mjölpaketet redo bredvid tavegylflaskan, i fall att.

Har insett att det inte är många dagar kvar till jul. Och antalet lördagar ännu färre. Det är bara på lördagar som tid finns att ge sig ut på klappjakt så nu brinner det i knutarna. Var in på stans Stora leksaksaffär i dag en sväng, kön var redan så där jobbigt lång. Och längre lär den bli. Varför lär jag mig aldrig att planera? Sammasak varje år.

991202
t o r s d a g

Dagens dialog.
Mellan mig och sonen:
Jag: Är du trött?
T:
Jag: Är du Pigg?
T:
Jag: Vad är du då?
T: Kalle Anka.

Annars kan jag bara konstatera att mina barns lekar kräver att hela huset vänds upponer. Soffan mitt på golvet, alla köksstolar i rad framför soffan blir en toppenbra hoppställning: Skutt, skutt på stolarna och Plums i soffan. Så himla skoj! Och alla sängkläderna från dubbelsängen och pojkarnas egna sängar, allt samlat i en stor hög på golvet, blir en skön koja att rulla runt i. Jag hinner inte riktigt med, ska erkännas, de har ett fasligt tempo, snabbt tar en lek slut och nästa tar vid och mamman får roa sig med att gå efter och plocka upp.

991201
o n s d a g

På dagen två veckor efter att Tobias fått vattkoppor är det så Simons tur. Och det är synd om killen, prickar överallt. Precis under ögat har han två koppor som svullnat upp, vilket i sin tur gjort att hela ögat blivit rött och svullet. Skönt iaf att få göra bort det här eländet nu.

I kväll har jag varit på ett informationsmöte på pojkarnas dagis. Det ska bort. Det hela började egentligen för fyra år sedan när vårt största och finaste dagis här i området gjordes om till äldreboende. Dagiset hyrde in sig i kyrkans lokaler bredvid. Nu visar det sig att kyrkan vill ha sina lokaler tillbaka så from nästa höst är vi utan, 30 barn har ingenstans att ta vägen. Kommunens alternativ 1 är att tjata, tjata, tjata på kyrkopolitikerna så vi får ha lokalerna kvar. Alternativ nr 2 är att göra om en bostadsrätt till dagis så länge, sen när barnen får plats på övriga dagis i området hamnar de där. Allt känns väldigt temporärt och ... rörigt.