991031
s ö n d a g

Dött. Ovanligt tyst på nätet i dag. Bara ett mail i min brevlåda och det i en mailinglista förstås. Sen Nada. Inget. Få som har uppdaterat, inget nytt inlägg i gästboken under hela helgen och inga privata mail. Till och med antalet träffar på denna sida är mycket färre än vanligt. Vad beror det på? Har det att göra med att vi nu gått över till vintertid, från och med nu grottar man ned sig och vägrar vakna förrän sommartiden är tillbaka?

Sönerna ger blanka tusan i vintertiden. De klev upp åtta i morse, fast den var sju, och inte hjälpte det att mamman försökte förklara att man får sova en extra timme i dag, helt utan extra kostnad. Fast det är klart, pojkarna orkade ju inte vara uppe längre än till sju i kväll i stället så jag får ta den extra timmen nu.

I går var det Skoterns Dag här i Jämtland. Jag gissar att vi är ganska unika med att ge skotern en egen dag här uppe. Eller firas den söderöver också? Nåväl, ni som inte vet vad man gör en sådan dag ska här få klarhet. Man tar bilen, åker från skoterfirma till skoterfirma, äter gratis korv, får ballonger och studerar snöskotrar i alla de färger. Och priser. Det är ruskigt vad maskinerna är dyra, under 30 000 var det inte mycket att välja mellan. När sönerna klättrade på självmordsmaskinen som kostade över 100 000 kr skrek mamman: Stopp! Kliv genast NER!
Det kunde blivit en dyr dag för oss annars när fyra små händer pillar på alla spakar de kan komma åt.

Trots alla skotrar på rad kändes det lite som Sommarens Återkomst i dag. Åtta grader varmt (en helt ok sommartemp i Jämtland) och sol i ansiktet. Fast jag vet att Herr Frost lurar runt hörnet.

991028
t o r s d a g

Det blev bakelser i dag på jobbet, mina rara kollegor på skiftet bjöd på de gräddiga godbitarna. Jag blev liksom avfirad. Nej, jag ska inte sluta på tidningen, jag ska bara byta tjänst men det innebär att jag inte ska jobba mer med Kicki G, Anna R och Karin. Jorå, vi kommer att träffas sen också, men inte lika ofta som nu.
Jag säger adjöss till jobbet som biträdande nattchef och tar mig an två nya tjänster i stället: nattchef och webredigerare. Lite pirrigt känns det allt att lära sig två nya jobb på en gång men otroligt kul. Redan på måndag börjar jag jobba med ÖP:s hemsida, den redaktionella biten. Det tekniska och kommersiella tar andra duktiga medarbetare redan hand om. Och bytet från biträdande nattchef till nattchef betyder att jag ändrar inriktning, tar ögonen från tekniken och vänder mig mot nyheterna i stället. Spännande värre!

991026
t i s d a g

Kl 00.24. På jobbet.
Läser den nyblivna mamman Ulrikas dagbok, om dottern som ska lära sig suga, om mjölken som rinner till, amningsbehåar, sondmatning och känslor, känslor, känslor.

Nu är det snart tre år sedan jag var där, på BB. Att vara nyförlöst mamma var härligt och förfärligt på samma gång. Så mycket nytt och så mycket ansvar. Tredagarsbluesens intrång, jag grät i en hel dag för att jag var en sån usel mamma som inte klarade av att ta hand om mina barn. Vilken skam det var att behöva ringa på snälla barnmorskan: "Snälla kan du ta pojkarna en stund, jag är så trött", pep jag ynkligt de första nätterna.
Och när Tobias hade blåsljud på hjärtat kom doktorn och hämtade honom till ultraljudet samtidigt som Simon hämtades av en annan doktor eftersom pojkens höfter verkade instabila. Kvar blev jag med min droppställning, någon annans blod petades in i mina ådror. Kvar blev jag, ensam. Inget klarade jag själv. Oj, vad jag var liten då.
BB var mitt hem, det enda som existerade. Jag kommer ihåg hur jag tittade ut genom fönstret men jag kunde inte förstå vad som fanns därute. Hade någon ställt mig på utsidan hade jag inte hittat hem igen. Det därute var stort och Någon Annans. BB var mitt. För alltid.
Men den dagen kom när vi skulle åka hem till huset igen. Med två färska, friska pojkar. Simon hade inget fel på höften och Tobias hjärtljud skulle växa bort. Sambon visade vägen, tog mig i ena handen och pojkarnas vagn i den andra. Det gick.

991025
m å n d a g

Sönerna ska fotograferas i morgon på dagis. Den givna julklappen är värd mycket, så mycket att jag köpte nya jeans, polo och munkjacka i rött, blått och grönt till Simon och till Tobias blev det en rugbytröja och mjuka byxor i samma färger.

Talade med Tobias i telefon nyligen och jag såg arbetskamraternas leenden växa medan jag pratade. Det handlade nämligen om bajs. Avföring. Att bajsa på pottan är en stor grej hemma hos oss för tillfället. För det första är det fantastiskt att det kommer. För det andra är det fantastiskt att när det kommer blir det mönster och figurer. Jorå, det är sant. I kvällens samtal med Tobias som just gjort det stora på pottan konstaterade han besviket att det blev inget flygplan den här gången heller.

Och efter detta skitprat kan jag gissa att sidan kommer få triljoners träffar på just sökorden bajs och avföring. Och bara för att bajssökarna ska bli än mer besvikna när de hamnar här hos mig så passar jag på att nämna: kiss, naken, bröst, tuttar och sex också när jag ändå håller på. Snopet va? *långnäsa*

991024
s ö n d a g

Mitt mentala tillstånd går som en klocka.
Efter många års kvällsjobb är kroppen vriden ett halvt varv vare sig jag jobbar eller inte.
Morgon (08): Hyfsat pigg. Kaffe sätter sprätt.
Förmiddag (11): Dåsigheten kommer, kroppen vill sova.
Middag (16): Mat ger krafter.
Kväll (19): Vill sova, lägga mig ner, sträcka uuuut.
Senare kväll (23): Ah. Pigg. Kreativ. Vill skapa, inte sova.
Natt (02): Lägger undan boken, ögonlocken kan tänka sig stänga för dagen.

Nya arbetstider är på gång. Det betyder nya tider på dagis, sambon måste ändra sina tider på kvällsjobbet och kursen som är inplanerad i november måste skjutas på. Ett evigt pusslande att få tiden som aldrig räcker till att gå ihop.

Såg You Have Mail i går. Tamt är ordet. Segt, sliskigt. Inte alls bra, helt enkelt. Meg Ryan var samma förvirrade energiknippe som vanligt. När ska den tjejen överraska filmpubliken?

991021
t o r s d a g

När mormor och morfar är här duger inte jag till mycket, enligt sönerna. Mormor ska ta fram pottan, morfar ska dela potatisen, mormor ska göra välling, morfar ska ta på mössan. Men eftersom det bara är för en dag så gör det inget, jag tar ett kliv åt sidan och tittar på.

Tusan också. Jag måste lära mig att göra palt, mammas palt alltså. Helt Otroligt Underbar.

Har startat en ny liten avdelning på sidan: Anna klottrar om böcker. Länken hittar du till vänster.

991019
t i s d a g

Våldet och hoten kryper närmare. Otäckt, men inte något som får ta udden av vårt engagemang mot till exempel nynazismen. Anna R har varit med om hot på närmare håll än många av oss.

Helena Bergström ska spela Annica Bengtzon när Liza Marklunds bok Sprängaren blir film. Kan inte riktigt se Bergström i rollen som den granskande, grävande journalisten, men hon är ju iofs en duktig skådis så jag hoppas hon gör karaktären rättvisa. Och när jag funderar på saken kan jag inte komma på någon annan svensk skådespelerska som skulle kunna passa bättre. Få se nu... Marika Lagercrantz ­ för statisk. Eva Röse - för romantisk. Petra Nielsen - för Anna Holt-aktig... (Sen slutade jag fundera på det eftersom jag inte kom på fler skådisar på direkten.)

Jag tänker på gruvarbetaren långt där nere i mörkret. Lever han? Håller han på att kvävas eller dog han i samband med raset? Eller är han kanske oskadd och väntar bara på att borren ska dyka upp i rasmassorna? Räddningsarbetet är inne på sitt tredje dygn, och det är ingen lätt uppgift att försöka gissa sig till var en eventuell luftficka kan vara lokaliserad, om det alls finns någon.

Kl 21.50
*snörvel* Nä, trots Echinagard (eller kanske tack vare) bröt förkylningen ut och min näsa är som en älv i snösmältningstider. Tur att mamma kommer i morgon så jag kan få vara liten och sjuk och mest-synd-om-i-hela-världen. Bara för en dag, åtminstone. För det vore ju dumt av mig att inte passa på och njuta av omvårdnaden en mamma kan ge, de är ju så bra på det.

991018
m å n d a g

Bokkanalen finns en Guide till LaVyrle Spencers böcker. Korta recensioner av hennes böcker som är översatta till svenska. Tack Hanna för det. Tack Kicki som tipsade mig om denna författare...

Romantiktips. Den här veckan släpps filmen You have mail med bland andra Tom Hanks och Meg Ryan på video. Funderar på att hyra den på onsdag när mamma kommer hit så vi kan gotta oss. Fast egentligen är inte det en bra idé, mamma gillar spänning, action och spöken bättre än kärlek. Undrar vem jag fått min kärlekstörst från egentligen? Pappa diggar Naturrutan och mamma Arkiv X. Brorsan är körd på Hamilton och jag föredrar passionerad kärlek och lyckliga slut.

Jag vill inte bli förkyld.
Jag vill inte bli förkyld.
Jag vill inte bli förkyld.
Min kväll här på tidningen består av C-vitaminbomber (två brustabletter i en skvätt vatten) och Echinagardkur (20 droppar varje timme). Samt Bafucin och Fishermans däremellan. Det ska väl ta kål på varje liten bacillbuse i kroppen. *tjong och smock* Där får du, och där, och stå pall för den här om du kan. Hela immunförsvaret är i fullt slagsmål där inne och jag har kallat på förstärkning...

991017
s ö n d a g

Lördagen var stillsam. Helghandling, fika på kondis (med legobord till sönernas stora lycka), lördagsgodis i TV-soffan (neverstop till föräldrar, blandad påse till barnen), Robinson (Ja! Klas är tillbaka) samt plockning av prylar från golvet (för att överhuvudtaget överleva) och mer TV-tittande. Faddergalan blev inte en sån succé arrangörerna räknat med pga tekniska problem. Men artisterna var bra, kul att se Mauro S och Lisa N tillsammans igen och Lene Mariln var super.
Såg även Sofia Erikssons intervju med Eurythmics, hur de fick vänta i timmar på Stjärnorna eftersom Dave hade huvudvärk och var tvungen att utöva lite Yoga, sådär. En kul och annorlunda gjord intervju med många tillbakablickar i Stjärnornas artistliv, lite plinkplonk på gitarren i soffan, små axplock från en liten konsert i studion och bilder från virrvarret i studion där intervjun spelades in.
Innan jag slumrade in hann jag med att se Smack The Pony som är så otroligt kul, brittisk humor på högsta nivå.

Mer musik. 5 november släpps Glorias (med bl a Rebecka Törnqvist och Sara Isaksson) första cd. Singeln Party on my own finns förstås redan nu, men jag väntar med beställning från Boxman, jag vill ha hela alltet.

Mamma och pappa kommer och hälsar på oss på onsdag. Med dem kommer även en stor säck kläder till sönerna (arv från kusinen), böcker till mig (arv från svägerskan), tunnbröd (som mamma har bakat i byns bagarstuga) lingonsylt (pappa har plockat, mamma kokat), pölsa (från älgen som Lill-Tore i byn sköt) och potatis (som pappa har "alat mellan" med traktorn i somras). Som tack för alla dessa godsaker tänker jag bjuda föräldrarna på gomiddag på en av stadens bästa restauranger. En överraskning, så säg inget...

991015
f r e d a g

I dag blev jag så arg, ända från tårna, på dagispersonalen. Jag har känt irritationen legat och puttrat ganska länge men jag har snällt varit tyst, hållt med om det mesta och varit lite småsur när jag gått därifrån. Pojkarna trivs jättebra på dagis och en kontrovers har känts onödig, för grabbsens skull. Men i dag kunde inte irritationen hålla sig still i min mage, den kom ut ur min mun och jag var arg. Jag skrek inte, men jag hade betydligt högre ljudnivå på min röst än vad jag normalt har. När jag gick därifrån hade jag fortfarande inte samma åsikt som personalen, och de höll inte alls med mig, men jag sa iaf vad jag tyckte den här gången. Och nu har jag lovat mig själv att jag alltid ska säga vad jag tycker, inte vara en mes sådana här gånger.

991012
t i s d a g

Förutom att man kan använda iBooken i sängen, soffan och på toan finns det en annan anledning till att jag vill ha en sådan i min ägo. Man slipper kommandoproblemet. På Macen ligger de flesta kommandon på Runetangenten (så kallar vi den på mitt jobb, kringlan alltså) medan PC:n envisas med att ha Controltangenten som kommandoknapp. Inte undra på att det händer underliga saker där jag far fram ibland, t ex när jag gjort en dundertabbe på jobbet och envisas med att trycka ctrl z... det blir bara värre.

Ångrakommandot skulle jag vilja ha IRL också. Som den gången jag tappade svärmors ärvda vackra lampa i golvet, jag kommer i håg att jag hann tänka Rune Z, Rune Z medan lampan rusade mot parketten. Men inte kom Rune och räddade mig, inte.

En kul Runegrej är historien om kvinnan som gick på en intensiv datorkurs, där kursledarna också kallade kommandotangenten för Rune. På natten bearbetade hjärnan alla nya kommandon och genvägar hon lärt sig under dagen, och kvinnan pratade ömt om Rune i sömnen. Hennes man uppskattade visst inte drömmen...

Läste en gammal Amelia och hittade ett recept på Tacopaj som Fröken Sverige (hon från Östersund) ofta gör. Och Missen hade rätt, det var smaskens.

Nä, oj, nu hör jag Ally ropa. Och jag som inte slagit i gång vattenkokaren än för den kommande högtiden: Ally, jag och min stora svarta tekopp. Sambon kör film i kväll och dyker inte upp förrän sena föreställningen är slut.

------------------

Sådärja. Ally har gått hem till sitt och lämnat mig ensam kvar. Härligt att se ett rejält tjejslagsmål för en gångs skull, naglar och knuffar - allt är tillåtet. Bättre det iaf än som tjejer brukar framställas i TV-serier, falska och baksluga som för det mesta talar bakom ryggen på den de ogillar. Nä, fram för raka rör och knytnävar.

Ibland får jag kommentaren:
"- Va? Dagbok på nätet! Är du inte riktigt klok, då kan ju alla läsa vad du skriver..."
Och? Om någon läser min dagbok (eller vad det är) känns det bara häftigt faktiskt. Och det finns faktiskt flera fördelar med att skriva av sig så här.

1) Man tränar sig på att skriva. I vanliga dagböcker kan man hoppa över rättstavningsproceduren eftersom ingen annan än jag läser orden. Men nu måste jag både tänka på att stava rätt och försöka hålla det hela lite intressant om nu någon vill läsa. Och det är bra träning, på konsten att skriva kan man aldrig öva för mycket.

2) Det är bra att skriva av sig, bra för sinnet, man mår bättre. Det finns säkert nån vetenskaplig undersökning som bekräftar detta.

3) Man får reaktioner på det man skriver. Får man aldrig i en vanlig dagbok. Kan hjälpa enormt att få veta att man inte är ensam om vissa funderingar.

4) Man lär känna nya människor. Det bästa av allt.

5) Man lär sig lite på köpet, t ex html-kod, ftp-program, minne och editorer. Inte att förakta.

6) Man kan lätt gå tillbaka i datumen och kolla vilken sinnesstämning man hade vid ett visst datum. Jag har gått tillbaka och läst vad jag skrev de allra första veckorna (över ett år sen) och det är enormt kul och bara lite pinsamt. När jag läser mina vanliga dagböcker är det bara pinsamt.

Mitt nya favoritställe på nätet just nu är Snowdrops. Bejakar min kvinnliga sida och klickar om kring där länge, länge. Elegant sida och humana priser. Sen kan man göra sin egna privat profil och få tips på vad som passar just mig. Jag gillar sidor som sätter kunden i centrum. *s*

Linda J skrev i min gästbok: "ditt klotter är beroendeframkallande". ÅH! Hon är för söt. Ser fram emot Lindas hemsida som hon jobbar på för tillfället.

991011
m å n d a g

Skönt att vara ledig, jag och sönerna sov till 9, sen var det dags för välling till pojkarna och kaffe till mamman. Enda sättet för mig att vakna.

Jag har försökt lära sönerna vad det egentligen är för skillnad mellan flickor och pojkar. Varför vissa benämns som han och vissa är en hon. Det är inte lätt. Och visst har en tvååring rätt i att tvivla, det är svårt att förklara detta logiskt. Javisst, pojkar har snopp och flickor har ingen snopp, så långt hänger de med. Men det syns ju inte när folk har kläder på sig ju. Nästa förklaring är att flickor brukar ha kjol. Men det är ganska långt mellan gångerna som tjejkompisarna på dagis har kjol på sig, så där dök den förklaringen. Att mammor är honor och pappor hanar har de börjat greppa, det är de jämnåriga som är problemet. Och ibland känns det dumt att förstöra den jämställda inställningen de har för tillfället, de leker lika bra med både kille och tjej, spelar ingen roll vem som sitter på pottan mittemot och dockan i vagnen pysslas om lika ömt av Kalle som av Elsa. Tvååringar är nog de mest jämställda människorna som finns. Vi vuxna kanske borde blicka bakåt ibland, i stället för bara framåt.

När det var dags för kvällspromenaden förundrades sönerna över vart snön tagit vägen, den som fanns där på morgonen. Men eftersom snö blivit vatten hann de inte undra allt för länge, plaskkvaliteten på alla pölar skulle testas. Och höstpussarna verkar bestå av samma goda kvalitet som vårpölarna - av sönernas nöjda ansiktsuttryck att döma.

991010
s ö n d a g

Små söta djur kryper på min dator. Röda, blå och rosa. Jag blir så glad varje gång jag ser dem. Det var hos Jojo Falk jag hämtade min fina skrivbordsbild.

Som en saga.
Medan kossorna betade fridfullt på ängen kom Jordbruksverket och sköt dem. Varför? Jo, husse (Bonden) ville inte knipsa dem i öronen med en märkningsgrej, som EU bestämt att han skulle göra. Bonden vägrade helt enkelt och hämnden blev en koavrättning. Sant och Brutalt. Det är som en skröna, enda skillnaden är att den är alldeles sann.

991009
l ö r d a g

Nu har jag äntligen lagt ut den nya verisonen av sidan. Hela rasket är nytt, utseendet iaf, texten är sig ganska lik. Jag har valt att testa en sida med frames för att lättare samla ihop materialet. Tvillingdelen har jag kvar som förr och har du länkat till min klottersida behöver du inte vara orolig, för länken ska fungera precis som förr. Anledningen till det nya utseendet är att den gamla sidan var lite splittrad med helt olika design på avdelningarna. Det var kul iofs, varje sida var ett nytt experiment. Men nu har jag liksom lekt av mig en del och vill ha ett mer enhetligt utseende. Sen har det varit skoj att snickra om allt från början.

I morsen när jag vaknade låg det snö på marken. Nu har den börjat - vintern. Det första Simon skrek när han såg den vita snön var: "Åka skoter!". Sen förklarade vi att det behövs lite mer av det vita för det.

Nu väntar jag på att Robinson ska börja, sambon är ute och byter till vinterdäck på Forden (min jobbarbil), Audin får vara sommarskodd ett par veckor till.

På tal om skotrar, vi ska sälja vår. Någon som vill ha en Röd Yamaha Nånting Med Siffror-modell, tillverkad för rätt många år sen? Okej, jag är inte så hemma på det tekniska, jag bara åker jag. :-) Men den är fin, den röda Yamahan Modell Nånting.

991007
t o r s d a g

Blekt blondin borta!
I dag färgade jag mörkare slingor i mitt rätt ljusa hår. En något mörkare färg än min naturliga, med en röd nyans. Njae, det syns inte så mycket faktiskt, men det är ett steg på vägen mot den rödhåriga, ärtiga bruttan jag tänker bli. Om jag vågar. Jag är rätt feg vad gäller nya frisyrer och hårfärger, när jag väl hittat en variant jag gillar brukar den bestå i flera år. Jag som brukar lovsjunga förnyelse och förändringar är inte sådär jättemodig med förändringar av mitt yttre. Fast det är klart, jag har faktiskt grönt nagellack i dag, och i morgon funderar jag på en blå färg...

991004
m å n d a g

22.59.
Sambon fick just göra en panikutryckning till Ericson på grund av nåt produktionsteknisktelektriskt fel och jag vände nyss sista bladet i boken. Och när mina ögon inte kändes helt igengrusade tog jag täcket med mig till datorn och sitter nu här insvept i dun. Om jag haft den fantastiska iBooken nu hade jag förstås haft burken vid sängen och kunnat uppdatera sidan utan att ens lyfta huvudet från kudden. *grr* Nån som har 17000 att ge bort?

Boken som jag läste ut var Sommaren vid havet av LaVyrle Spencer. Ännu en godbit. Utspelar sig under år 1917 när frånskilda kvinnor ses som allmän egendom och självständighet bara är tillåtet för män.
Läste nyligen ut Blint raseri av Tess Gerritsen, även den läsvärd. Spännande intrig som handlar om en idyllisk småstad vars ungdomar plötsligt börjar bli våldsamma och aggresiva. Många mord och en gnutta romantik.

I dag har vi haft en fin höstdag här i Jämtland. Jag och sönerna har tillbringat en stor del av tiden i sandlådan och vid gungorna. Gjorde ett försök med lövkrattning men intalade mig snabbt att löven gör ett bra skydd för gräsmattan under vintern, så jag parkerade krattan i förrådet i stället.

Det nya datorbordet är på plats, bara en endaste moj saknades i byggsatsen vilket innebär att en hylla får bida sin tid under bordet i stället för att vara monterad med bordet. Men vadå, en ynka liten moj... Det kunde varit värre. Det brukar vara värre.