[20001230. lördag.kväll. hemma.]

Oj, vilken rysare Robinson blev. Kanske inte för oss tittare, men förfinalisterna. Tänk att måsta vänta i ett halvår innan man får veta om man vann eller inte. Om segraren har jag inte mycket att säga, jag hade ju ingen favorit alls i år. Det är väl bara att gratulera och börja putsa på min egen motivering till varför jag tror att jag skulle bli en bra Robinson. Ja, det verkar ju vara en bra bantningsmetod iaf. Nog borde jag väl bli av med fyra kilo genom att käka ris och palmhjärta några veckor. När jag är nöjd ber jag bara mina medtävlande att rösta hem mig. Lätt som en plätt.

I morgon är det dags för årets stora fest. Iaf när man var yngre, nu förtiden är det nästan som en vanlig kväll. Nåja, den goda maten och fyrverkeriet är väl lite speciellt. Och att fira in det nya året med goda vänner är inte helt fel. Synd bara att jag jobbar nyårsdagen. Som vanligt.:-(

G O T T N Y T T Å R !

[20001228. torsdag.kväll. hemma.]

Ja, så har man en ensam kväll hemma. Och vad gör jag? Sätter mig vid datorn förstås och pysslar med hemsidan litegrann. Tiden rinner i väg och vips så är det sen kväller. Jag borde lägga mig tidigt nu när sönerna och sambon är i stugan och vinterpysslar (skottning, skoteråkning, skidåkning). De är mellandagslediga, men inte jag. Men hur kul är det att lägga sig? Mycket roligare att sitta här och göra om litegrann. Lite nytt inför det nya året.

Nyårslöften? Ska ni avge några sådana? Jag har ett inför kommande bikinisäsong... Jag ska gå ner minst fyra kilo i vikt. Byxorna känns trånga och jag vägrar att köpa nya, jag vill ha mina gamla brallor på, så nu jäklar. Flott, kristyr och gräddsåser! Huka er, för nu är Anna på gång.

Var på mellandagsrean i dag och hade verkligen lust att spendera. Men i vanlig ordning hittade jag ingenting. De enda gånger jag hittar snygg akläder är när plånboken är tom. Men jag hade ett mål med dagen, att köpa nya varma vinterskor. Jag hittade ett par dyra, inte snygga alls, men garanterat varmast. Nu är jag redo för utelek och långa promenader här i Mellansverige.

[20001226. tisdag.00.45. hos minaföräldrar.]

Sådärja.
Nu är julhelgen över.
Massor av julskinka, dopp i grytan och choklad i min mage. Tomten kom påbesök även i år och visst hade vi varit snälla. Jätte.

Juldagspromenaden var otroligt skön, skoterturen på julaftonen inte alls dum, trots snöbristen. Och vi fick se sex-sju rådjur som spatserade i skogskanten. I dag blev det en liten brasa i skogen när vi brände upp allt julklappspapper och i kväll har hela gänget spelat sällskapsspelet (Så det kan låta) som fanns i ett av paketen. Annars har datorn gått varm av alla spel som tomten kom med. Sönernas radiostyrda bil har surrat runt fötternaoch det har hamrats och spikats från snickarbänken i miniformat.

Nu är klockan snart 01 på natten. Några i julfirargänget har gått och lagt sig men många sitter uppe och ser på en inspelad film, käkar skinkmackor (brorsan förstås) och knäck (brorsan igen). En spelar Game Boy, jag sitter vid datorn. Ganska skönt att bara slappa och känna hur julfriden lägger sig. I morgon är det vardag, vi åker hem och fortsätter att jobba med nya fönstren. På torsdag är det jobb igen men det är inte många dagar till nästa stora fest. Nyårsafton med allt vad det innebär...

God fortsättning!


20001220
o n s d a g

Borde sova-för-längesen-tid. Hemma.

Vinterbestyr.
I dag var det verkligen vinter här i Östersund. Det bet gött i kinderna när jag och sönerna tog sparkarn (betyder sparken, min pappa säger sparkarn) till affären. Och oj, de börjar verkligen bli tunga mina små gryn. Med en pojk på sparken och en ståendes framför mig på medarna gick det ganska tungt. Sen är kommungubbarna verkligen duktiga på att sanda våra gångvägar, jag ångrade att jag tog sparkarn när jag körde på varje litet gruskorn så det slog blixtar kring fötterna på mig.

Tiden rinner iväg.
Jag bjöd in grannen, med två barn, på fika i dag. Ett av barnen är nio månader, kryper överallt, drar i dukar, smakar på det mesta och vill helst klättra uppför trappen. Då slog det mig plötsligt hur fort tiden ändå har gått. Tyckte inte det var så längesen mina små var i samma upptäckarstadium och jag hade ett fullt sjå med att springa efter dem på deras äventyr. När jag började skriva klotter på nätet var de 1,5 år. Nu blir de faktiskt 4 åri februari. Om 2 år börjar de skolan. Och det är bara 14 år kvar till de blir myndiga. Hur stoppar man tiden? Och om jag lyckas stoppa den, vad gör jag med den? Fryser in den och tinar upp den när jag är redo. Eller så får jag vara 29 år för evigt och behöver aldrig hamna i 30-årskrisen som jag antagligen måste ta i tu med efter nyår annars.


20001218
m å n d a g

Borde sova-tid. Hemma.

Och där sprack veckointervallen...

Käk, mat, fika, käk, fika.
Hur kan det komma sig att tiden mellan frukost-lunch-middag ibland går så sakta när man jobbar, men när man är hemma och ledig så hinner man knappt blinka mellan måltiderna? Jag tycker att jag gör inte så mycket annat än lagar mat och mellis när vi är hemma. Och mycket fika blir det också, inte alls bra för figuren. (Tja, det var längesen den var bra förstås.) Fikar vi inte hemma så blir det hos grannen eller på stan. *hrmf* Måste sluta med detta ofog. Ett bra nyårslöfte kanske? För julfikat hos mamma tänker jag inte sluta med. Basta!

I min mammas ögon bliva jag nog aldrig stur. Och det är jag så lycklig för helger som denna. Mitt uppdrag inför julen är att fixa gravad lax. Det ä rallt. Resten sköter min mor, faster och svägerska. Det kan ju bero på att de inte vill ha min mat på julbordet förstås... Eller, nej förresten. Omöjligt! Jag gör den goaste risgrynsgröt, man bara klämmer ut den ur plastförpackningen och värmer den någon minut i micron. Oemotståndlig.
Vasaru? Om jag tänker grava laxen själv? Nepp! Har redan köpt färdiggravad.

I dag...
...sprack drömmen om att få vara ledig under mellandagarna... Det var så nära, så nära...

...har sönerna skrivit (?) sina första julkort. Vem skulle inte bli glad för ett kort med en lila huvudfoting och en blå sol på? Och med frimärket på snedden blev konstverken fulländade.

...har jag sorterat kläder som jag ska skänka till sommarens loppis i byn där mina föräldrar bor. Något borde väl passa damerna i byn. Min gamla finblus är nog toppen att använda på slåttern en varm dag.


20001217
s ö n d a g

Kväll. Jobbet.

Nu uppdaterar jag visst i veckointervaller och just söndagar verkar vara min bästa dag. Det kan man konstatera när man kollar datumen på tidigare klotter.

Mage och mat.
Typiskt. Tänk att min mage skulle krascha precis när det var dags för åretsjulbord med jobbet. Men jag gick ändå och käkade och höll mig till potatis, fisk, skinka och ägg. Och underbara efterrätter förstås, som bomull för lilla maggen. Jag fick skippa revbensspjällen, korven och köttbullarna. Men jag är inte ett dugg ledsen till det.
Festen fortsatte förstås efter maten, men eftersom min sociala förmåga inte fanns denna kväll lunkade jag hem direkt efter efterrätten. Jag tror inte att någon saknade mig heller. Och det enda jag saknade var mina Losec. Tack vare dessa guldpiller är jag bättre i dag och räknar med att vara helt återställd när det är dags för julfirandet med familjen.
På tal om Losec så är vi rätt många här på tidningen som tackar högre makter för dessa små tabletter. Och tackar för att de nu är receptfria.

Skidpremiär.
Nu har det kommit lite snö igen och nu hoppas jag att den stannar ett tag. Idag åkte sönerna skidor för första gången. Och det gick jättebra, rapporterar sambon som var med dem. Själv jobbade jag förstås men nu räknar jag med en liten skidtur i tre dagar framöver eftersom jag och mina söner är lediga.

Veckans Robinson-kommentar.
Jag har helt enkelt inga kommentarer eftersom det var så givet vem som skulle åka ut. Och nästa lördag säger vi: Hej då Håkan.

Big Brother kan jag inte kommentera alls. Kanal 5 på vår TV funkar bara sporadiskt, så därför är det ingen idé att följa något på den kanalen.
Barenkommentarerna uteblir också, inte mitt favoritprogram helt enkelt.

* Julens antågande kan jag däremot kommentera.
* Julklappar? Klart!
* Julgran? Ska vi inte ha!
* Julmat? Behöver jag inte fixa alls!
* Julpynt? Sönernas julälgar är på plats. Och snart kommer de hem med sina julpåsar från dagis, och då blir det garanterat pynt i varje vrå.* Julstämning? På väg! Om snön får stanna så finns det hopp.
* Julångest? Inte ett dugg!


20001210
s ö n d a g

Kväll. Hemma.

Byggarbetsplats.
Ingen mening att julpynta just nu. I går satte vi in våra nya fönster och altan- och balkongdörrar. Det blir bra, men inte visste jag hur mycket jobb det är med detta. Fönstren är på plats men sen är det det där med foder,smygar, plåtar och lister. Så i stället för att sätta upp julgardiner tog jag ner gardinstänger och allt. Det lyser tomt där de röda linnegardinernaborde varit.
Jag fick julstäda på sönernas rum i stället. Nu är lego, klossar, bilar, småverktyg och pussel sorterade i olika lådor. Och så lär det förbli - tills de vaknar i morgon bitti antar jag.

Robinson.
Se där. Man ska inte vara dum. Då får man inga kompisar. Och har man inga kompisar blir man bortröstad. Sorry, Freddy.

Nu tror jag att jag vet vem jag hejar på. Edward. Om man hamnade med honom på en öde ö så skulle man i alla fall kunna äta haj. Vilken kille.

Eller kanske på Håkan... Han har ju så hemtrevlig dialekt. Och jag har ju bott i Skellefteå två år så vi är ju i princip släkt. Vi skulle kunna vara släkt eftersom min mamma är från Skellefteå och hennes flicknamn var Marklund... Och var det inte fint när han berättade att han skulle börja lämna blod, tillbringa mer tid med familjen och bli en korvgubbe?

Fast Mattias är ju också en käck pojke. Rak och säger vad han tycker. Och vågar be om ursäkt, även om han inte riktigt vet varför han ber om ursäkt. Kan det vara taktik?

Men jag har nog en tjej som favorit. Mamma Hilde är det inte. Anne verkar ju vara en fena på att koka ris förstås men Linda är det synd om som har sånt besvär med sandflugorna. Stackarn. Hon förtjänar att vinna pengar som måste stå ut med allt detta.


1 advent.
s ö n d a g

Kväll. Hemma igen.

Tillbaka i vårt hus igen. Tillbaka precis lagom till första advent och det första julstöket. Adventsljusstakar är på plats och tomtelyktan som hänger vid farstukvisten förstås. Och adventsgranen lyser grön och grann utanför stugan. Om jag hade haft en digitalkamera hade jag nog plåtat granen och lagt ut en bild för allmän beskådan. Men nu har jag ju inte det, så ni fårhelt enkelt blunda och försöka se den framför er i stället... Såg ni? Fin va?

Freddy go home.
Dags för Robinson-snack. Har fortfarande ingen favorit, jag är mer säker pådem jag absolut inte gillar än dem jag gillar. Nu tycker jag Freddy är jättedum, jätte, jätte.
42 två år och vet allt i hela världen bäst,och våga inte höja rösten åt mig för då ska kloka farbrorn säga dig ett sanningens ord.
Jättedum!

Succé!
Paketkalendern blev en stor succé bland de mindre herrarna här i huset. Denär det första de pratar om på morgonen och det sista de pratar om på kvällen.


1 december.
f r e d a g

Kväll. Hos mamma och pappa.

Frågvist.
Det råder tunga tankar i sönernas små huvuden. I kväll, precis innan Simon somnade, ploppade frågorna fram:
- Varför har Pippi flätor som står rakt ut?
- Varför måste man betala på affären? Varför behövs det pengar?
- Varför är solen gul?

Jag försökte svara på frågorna så gott jag kunde:
- Pippi tycker det är snyggt.
- Därför att affären behöver pengar för att kunna sälja mer saker. Och pengar behövs därför att annars har kan man inte köpa mat på affären.
- Solen är gul därför att... Okej, nu pratar vi lite mer om Pippi...

Helt slut.
Nu har jag slutat att webmastra för Tvillinglistans hemsida. Jag har lämnat över hela rasket till en tjej som är full av idéer och uppslag. Och det känns jätteskönt. Jag har byggt upp och jobbat med sidan sedan 1998, men den senaste tiden har jag absolut inte haft tid att jobba med den alls, vilket är tråkigt eftersom den skulle kunna bli bättre och livligare. Nu blir den nog det, och för min del räcker det med att bara titta på. Så skönt. Och ja, okej, lite vemodigt också...

Just nu...
...har jag fixat en av julklapparna på min lista. Bara resten kvar. Ser verkligen fram emot att julhandla i stan veckorna innan jul. Denna lugna och harmoniska tid när alla människorna som gör sina sista julklappsinköp är så fulla av värme och inte alls stressar upp sig för att få allt klart innan Tomten kommer. Isch. Jag önskar att det vore sant.

...har jag nybakade lussebullar i frysen. Vill du ha dem? De blev inte alls lyckade - hårda och torra och russinen ploppade ur dem redan i ugnen. Förraåret blev mina saffransbullar jättegoda, de smakade och såg ut som köpes. Vad gick fel?

...borde jag ta och plocka ihop alla våra saker, eftersom jag och grabbarna åker hem i morgon.