[20010729. söndag.kväll. hemma.]

Då svor jag i kyrkan...
I lördags var vi bjudna på dop. Det var lilla Rebecca som skulle få sitt namn i kyrkan. Jag och sambon hade fixat barnvakt eftersom vi tänkte ta oss iväg på Storsjöyran efter dopet.
När kyrkklockorna började ringa och det hela började kom prästen in först med babyn på armen. Efter kom Patrick i frack, hand i hand med Jessica som såg ut som en dröm i en vacker vit klänning. Det var inte bara dop, det var även bröllop på gång. Och ja, jag svor. "Va fan händer här", utbrast jag innan jag förstod vad som var på gång. Det var inte bara jag som blev förvånad, brudparet hade lyckats lura precis alla i församlingen.
Men jag svor inte mer den kvällen, jag bara grät, log och skrattade natten lång. Det blev ingen Yra för oss, det blev en urtrevlig och rolig bröllopsfest...

Nära nu.
En vecka kvar på semestern. Så lite tid och så mycket jag skulle vilja göra...

Hektiskt men välbehövligt.
Men vi har hunnit med en del under de tre veckor som gått:
- Hela huset är färdigmålat, grått och vitt.
- Fyra bruna fönster har blivit vita och fina. Det tog sin tid, jag målade i regn och rusk och blev förkyld på kuppen. En dag tvingades jag ha på mig långkalsonger och mössa i kallblåsten. Men så är det att bo i Jämtland, konstaterade jag, och målade vidare.
- Jag har sett Bridget Jones Dagbok på bio. Mysig film. Och rolig. Precis som boken.
- Vi har bott på hotell i Sundsvall. En hel dag ägnades åt Ikea förstås. Nästa dag låg vi på en strand vid havet under strålande solsken. Däremellan käkade vi massa gott. Norrlandskusten är inte så dum.
- På lördag kommer två nya röda soffor, en blå fåtölj, ett bord i furu, en matta och en garderob hit till vårt hus. Nu ska det bli nytt och fräscht i vardagsrummet och ordning bland prylarna i tvättstugan. Äntligen!
- I morgon drar jag och sönerna i väg till landet några dagar. Till mormor och morfar, jordgubbar och mygg. Ingen semester utan en stillsam tillvaro i Havsnäs. Först efter den resan kan jag tänka mig att gå tillbaka till jobbet igen.
- Under ledigheten har vi även varit i stugan på Rödön, badat i Storsjön, ätit surströmming i Lit, besökt Storsjöyrans krogstråk, hälsat på vänner, grillat, klippt gräs massor av gånger och legat däckade i solstolarna då och då. Sönerna börjar längta tillbaka till dagis nu, men själv skulle jag kunna tänka mig att vara ledig ett tag till. Det är konstigt vad fort man vänjer sig vid denna bekväma tillvaro.



[20010715. söndag.snart midnatt. hemma.]

Regn, regn och målarfärg i håret.
Ledig men ändå inte. Sovmorgnar har vi varje dag, och en lugn start på dagen med en rejäl frukost där hela familjen sitter samlad. Sen splittras gruppen snabbt. Sönerna till kompisar, sambon till diverse göromål på huset och jag till våra träbruna fönster, som snart är helt vita. Och där blir jag stående, hela dagen. Jag håller till på vår altan med tak förstås, för utan tak inget målande när regnet öser ner. Jag är snart klar med fönster till sovrum och vardagsrum. Sen är det dags för köket, och där ska inte bara fönster bli vita, utan även väggen som de sitter fast i. Men det är inte så tokigt ändå. Jag lyssnar på radion, låter tankarna sväva iväg, tar en kaffepaus då och då, hejar på sönerna när de virvlar förbi mitt i någon lek eller vinkar åt grannen som målar huset mittemot. Det är myggfritt och jag behöver inte bekymra mig om solskyddsfaktorer.

Som man frågar får man svar.
Sönerna besökte en kompis häromdagen. Eftersom kompisen har både hund och katt ville kompisens mamma kolla så att grabbarna inte var allergiska. Hon frågade:
- Är ni allergiker?
Det blev tyst. Efter en stunds funderade svarade Tobias:
- Nej, vi är bröder.

Fåtölj, två- eller tresits?
Snart är det dags. Vi ska köpa nya soffor. Egentligen borde vi gjort det för länge sedan, eftersom våra ljusa tygsoffor numera är rätt mörka och trista. Och fläckiga. Där har hamnat många olika sorters vätskor under årens lopp. Vi har hela tiden skjutit upp soffköpet med argument som "vi väntar till barnen är blöjfria", "vi väntar till det är slut på vällingdrickandet", "vi väntar till efter julen", "vi väntar till efter sommaren", "vi väntar till barnen flyttat hemifrån". Men nu ska alla tidigare argument åka ut med de gamla sofforna. Eftersom det finns så många fina möbler med tvättbart (mycket viktigt!!) tyg så ska vi slå till. När vi hittar en soffa vi gillar, vill säga. Jag vill ha röda tygsoffor, med många kuddar och helst en sittpuff på golvet i en annan färg. Eller en liten blå fåtölj. Sambon vill ha en tresits som det går att sova skönt i. Jag vill ha två tvåsitssoffor för möbleringens skull. Fast en bäddsoffa vore också himla praktiskt när vi har gäster. Hmm. Varför känns det plötsligt som om soffköpet kommer att dra ut på tiden?



[20010712. torsdag.eftermiddag. hemma.]

Semestertider.
Jag är inne på min första semestervecka. Och den har börjat bra. Jag och familjen har besökt ett helt gäng olika sjöar och badplatser. Vi har nog badat mer på fyra dagar än vi normalt brukar göra under en hel sommar. Tur att sambon gillar att bli blöt, medan han och sönerna plaskar omkring i vattnet ligger jag på stranden, dricker kaffe och läser. Ah! Det är verkligen semester.
Nåväl, det är inte bara lata dagar. Jag har städat bilen i dag, sambon byter just nu ut taskiga plankor på balkongen. Snart ska jag börja måla fönstret i vardagsrummet och även innertaket ska bli vitt igen. Vi hade en liten olycka förra sommaren när vattnet rann in genom väggen (!?) och orsakade vattenskador...

För övrigt har jag inte alls mycket att skriva om på denna sida för tillfället. Allt rullar på som vanligt, förutom att jag nästan inte kollar min mail eller surfar. I dag är första gången jag är uppkopplad sedan i söndags, och det känns bara bra. Barnen mår fint, deras redan blonda hår börjar bli allt vitare av solens varma strålar. Sambon är prickig, för myggorna gillar den mannen. Jag har målat tånaglarna och tillsammans med min fotlänk så är till och med fötterna somriga. :-D

Må gott under solen!!



[20010704. onsdag.eftermiddag. jobbet.]

Solen är här.
Jag har varit lite sur de senaste dagarna. Solen har bara valt att visa sig i södra Sverige. Och hela tiden. Men oss jämtar glömde den bort. Men i dag är värmen här och jag är glad igen. Planerar att inta solstolen på gräsmattan när jag kommer hem efter jobbet. En enkel middag ute och en god bok. Så planerar jag att sitta till solen går i moln eller till myggen kör in mig.

Hurtbulle.
Jag har cyklat på jobbet i dag. Det är faktiskt första gången det har hänt sedan jag fick barn.. Och för att ni inte ska tro att jag är extremt bekväm av mig *host* så måste jag förklara att det faktiskt är ganska långt... Och när barnen är på dagis hinner jag inte cykla, utan då ska det gå undan. Nog med bortförklaringar. Cykelturen var uppfriskande och om jag inte sover för länge gör jag om det i morgon.

Ny kund...
Det var en mässa här i helgen. Expo Norr. Företagare visade upp sig och man kunde köpa allt från plastpåsar till motorcyklar. Jag och Jessica fastnade vid Oriflames monter, och vips blev vi medlemmar. Nu har jag kataloger i massor, har lärt mig om poängsystem, perioder och distrikt. På torsdag vankas informationskväll och till hösten blir det utbildning i make up. *gulp* Tänk vilket besvär - bara för att man ville beställa en schampoflaska. Men nej, jag kommer nog inte att bli försäljare. Förmodligen inte Oriflames bästa kund heller. Men det är kul att titta på bilderna.


[20010702. måndag.förmiddag. jobbet.]

Fortfarande här.
En vecka kvar till semester. Nu börjar nedräkningen... *hurrar*
En vecka kvar till semester. Och jag har magkatarr på gång. *suckar*

Sambo och barn åkte i går på en egen semestertripp. Eftersom de är lediga har de ingen lust att vara hemma och gå och dra när jag jobbar, så de pös till Västerbotten och våldgästar lite släkt.
Så jag är ensam.
Konstig känsla det där. Att kliva upp utan att behöva smyga på tå för att ingen ska vakna i ottan. Att kunna gå på stan efter jobbet utan att behöva stressa för att passa dagistider. Att komma hem och laga mat till mig själv utan att behöva ta hänsyn till vad resten av familjen vill käka. Att äta när jag är hungrig utan att behöva fråga när resten av familjens magar vill ha mat. Att sitta ensam i TV-soffan på kvällen utan att behöva tänka på barnens kvällsfika och tandborstning.
Konstig känsla. Men jag ska nog klara av det en vecka...