[20011130. fredag. eftermiddag.]

Dagens kommentar.
Sonen skulle gå ut och ville absolut inte ha tjocktröjan på sig. Men jag tvingade honom under stora protester:
- Men mamma. Jag smälter ihjäl.

Årets julklapp...
...är verktyg, enligt Handels utredningsinstitut. Jag är helt ute, jag varken önskar mig eller tänker köpa dylikt.



[20011127. tisdag. efter lunch.]

Så tycker jag.
Hallå! Brukar du se Farmen? Någon?
Jag känner mig lite ensam här. De flesta kommenterar bara Robinson eller Baren. Inte ett ord om vad som händer på Farmen just nu.
Nåväl, jag får väl i min ensamhet konstatera att Qristina är tillbaka och hon är värre än vanligt. Visst, hon ger programmet lite liv och rörelse, men i tisdagens avsnitt var hon bara hemsk och borde ha skickats hem tillsammans med sina cigaretter och sitt hemska skratt.
Annars hoppas jag att Malin hamnar i finalen och tar hem hela segern. Vad tycker du?

Beroende.
Inte av Farmen dock (eller?). Det är kaffet som inte går att få ur kroppen. Eftersom min mage är ur form försöker jag dra ner på kaffedrickandet, men det är inte det lättaste när huvudvärken sätter in. Om jag hoppar över morgontåren har jag huvudvärk efter någon timme. Garanterat. Och det känns lite jobbigt att byta ut kaffet mot värktabletter. Men nödvändigt vissa dagar. Skrämmande.


[20011127. tisdag. efter lunch.]

Angående julens kommers.
Elisabeth från Linköping skriver i min gästbok:
"...varför ger vi oss dåligt samvete över det vi köper till jul? Mat ska man ju ändå ha, och de allra flesta klappar som byts i min familj är sånt vi ändå skulle köpt... En förskjuten konsumtion om man vill?"
Och där blir jag djupt imponerad, för så funkar inte vi i vår familj. Behöver vi prylar under hösten, så köper vi dem då. Är det inget speciellt vi behöver när julen står för dörren så köper vi helt andra, onödiga prylar i stället. Och senast i dag under lunchen fastnade jag för en ny julduk, fyra tabletter till matbordet och andra prydnadssaker som ska smycka hemmet under några veckor. Lägg sedan till julmaten (ICA-kortet går varmt i december), klappar och paket till släkt och vänner och julkorten som ska skickas (absolut inte gratis). Och vips är man uppe i stora mängder pengar. Men jag klagar inte. Jag bara konstaterar. Jag gillar ju julen, maten och stämningen. Jag längtar till på söndag när första ljuset i adventsljusstaken ska tändas. Och nya duken ska på plats.



[20011126. måndag. morgon.]

Helt okej.
Magen är bra igen. Nu kör jag på som vanligt, till nästa gång. Ja visst borde jag gå till farbror doktorn. Men eftersom stora delar av min släkt (min far, min faster, min farbror...) har tjall på magen så tror jag att det går i arv och är ett problem jag får leva med. Jag kör med hälsosam yoghurt, A-fil och nyponsoppa med nyttig bakteriekultur och undviker på detta sätt gastroskopin. Hoppas jag.
Jag läser att Astra Zeneca tjänade 60 miljarder på magmedicinen Losec förra året. Medicinen har sålt för mer än 260 miljarder kronor sedan lanseringen 1988. Wow. Inte underligt att företaget slåss för sitt patent.

Julefrid.
Nu börjar den där känslan komma smygande. Den som säger: Åh, vad mysigt med jul i vårt hus. Sambo och barn högg sig en adventsgran i går. (På vår egen mark, jag lovar!) Jag har bytt gardiner i två fönster. Ja, jag tjuvstartade för att inte ha så mycket att stå i nästa helg när det faktiskt är första advent. De flesta julklapparna är redan inslagna men vad det gäller paketkalendern ligger jag stort efter. Sönerna har gått med på att öppna paket varannan dag, så det blir bara 24 paket i stället för 48. Alltid något. Ibland ångrar jag att jag påbörjat projekt paketkalender, men sen tänker jag på hur avundsjuk jag var på alla kompisar som hade en sådan när jag var liten... Så jag biter ihop och slår in och slår in.
Och oj vad pengarna flyger inför storhelgen. I fjol spenderade varje hushåll i Sverige 10 000 kr i snitt på julklappar och annat inför julen, enligt Handelns utredningsinstitut. Nu är jag väl inte uppe i den summan riktigt än, men vem vet hur det slutar.



[20011119. måndag. kväll.]

Hade rejält ont i magen i dag.
Så ont att jag tappade ork och lust med allt som jag borde gjort under denna lediga dag. Men då är det tur att jag har så duktiga barn. Och så stora. Det märktes framför allt i dag. När jag hade förklarat för dem om mitt tillstånd, varför jag låg däckad i soffan långa stunder så slöt de genast upp på min sida. "Vad ska vi göra?" Jag pekade, sönerna jobbade. De dukade av efter mellanmålet, sopade i köket, tömde tvättmaskinen på kläder och la allt i torktumlaren. Slog på torktumlaren. Bäddade sina sängar (försökte iaf) och gick runt och tände alla lampor i fönstren när mörkret kom. De plockade upp i hallen, sorterade in mössor och handskar i rätt lådor. Små uppdrag som de tog sig an med stor lycka och stolthet. Sen smög de upp på sina rum, och kom ner en stund senare med fina teckningar åt sin sjuka mor. Gissa om jag var stolt. Sjuk men stolt.



[20011118. söndag. natt.]

En helg och ett arbetspass är avklarat. Helgen var lugn och mysig. Arbetspasset däremot var rätt tungt av olika anledningar. Därför blir det väldigt skönt att få vara ledig några dagar nu och bara ägna mig åt lätta tankar. Och magen ska kureras. Igen. Börjar bli jobbigt nu. Hade jag inte varit så jäkla rädd för gastroskopi hade jag nog gått till doktorn. Men nu är jag skraj, så jag fortsätter med Losec.

Dags för önskelistor inför julen.
Här kommer min:
:: Nya vinterskor. Kängor. Gärna Ecco eller Ten Points. Dyra, drygt 1 000 kr, men mycket snygga.
:: Påfyllning på hudvårdsserien som jag använder nu. Helt otroligt att ansiktskrämer kan kosta så mycket kosing. En vit gegga som bara försvinner i tomma intet när man använder den. Men känslan är skön, och den vill jag inte vara utan.
:: Lister i hallen. Dock inte inslagna i paket utan mycket hellre uppsatta på plats.
:: En iBook. Spelar ingen roll vilken färg, bara den blir min.
:: Smycken. Alltid kul. Gärna armband eller en ny ring. I guld förstås.
:: En resa utomlands. För hela familjen. Tänk två veckor på Cypern till våren. På ett stort, fint barnvänligt hotell med god mat och fina stränder.
:: Ett bidrag till bröllopet som ständigt skjuts upp. Nåja. Om några år blir den stora bröllopsfesten ändå rätt patetisk. Vi är för gamla, har för stora barn och har varit förlovade allt för länge. Då gifter vi oss i Rådhuset i stället och äter middag på en krog i stan. Och jag får aldrig bära den där vita drömklänningen eller ha den där vackra håruppsättningen med blommor och diamanter. Tja. Vad är väl en bal på slottet...
:: Nya tapeter i vardagsrummet och en helrenovering av Tobias rum. Kanske Tomten är en händig karl som har tid att spendera en vecka hos oss? Hoppas.



[20011114. onsdag. kväll.]

Jisses.
Just nu vräker snön ned utanför fönstret. Det är mysigt så länge jag ärinomhus, men eftersom jag snart ska gå hem från jobbet så innebär det en heldel sopning och skrapning och det känns inte lika kul.

Emildagen.
Tänk vad de hittar på. Eftersom Emil har namnsdag i dag så har storaEmildagen utlysts runt om i landet. Bland annat på sönernas dagis - det varmyssor, byssor och Emilfilmer för hela slanten. Lite kul kanske, menförmodligen ligger kommersiella krafter bakom alltihopa. Tänk vad mångaostkakor det ska säljas en dag som denna.

Fest på lördag.
Och jag skulle vilja gå på stan, köpa en svindyr klänning, nya dojjor, litenytt smink och andra attiraljer som kan vara kul att ha. Så blir nu ickefallet eftersom julklappar ska köpas - och Anna får gå i de gamla trasorna istället.

Status just nu

Bok: Sagan om ringen. Tar aldrig slut.
TV: Farmen. Jättejobbigt att vara fast. Jag ska aldrig börja följa endokusåpa mer. Förutom Robinson då. Lovar och svär.
Mat: *suck* Efterlyser fortfarande astronautpiller som täcker helabehovet av vitaminer och mineraler som dessutom ger en mättnadskänsla samtinnehåller ett minimun av kalorier. Någon som vet var dessa finns attköpa?
Bio: Har fortfarande inte sett Sprängaren. Nästa vecka hoppas jagkomma iväg.
Julpynt: Nej. Inte än.
Julklappar: Ja. Några.
Julmat: Struntar jag helt i detta år. Vi ska resa bort, och eftersomdet är krångligt att ta med sig köttbullar och revbensspjäll på tåget sålåter jag bli. Annars skulle jag tagit på mig dessa uppgifter med glädje.*host*
Träning: Går fortfarande på Friskis och Svettis. Minst ett pass iveckan, så jag håller igång lite smått.
Hemmet: Listerna i hallen saknas fortfarande. En ny röd, rund mattaär mitt senaste fynd på golvfronten. För övrigt är tvättkorgen full, kylentom och frysen ännu inte avfrostad. Allt är som vanligt med andraord.



[20011111. söndag. kväll.]

Klok, klokare, korkad.
Sonen: Mamma, varför finns det egentligen moln på himlen?
Jag: Öh. Ja. Jo, det är ånga som... Äh, jag vet inte.
Sonen: Vet du inte? Men du har ju nyss varit på kurs!

Som vanligt ligger jag några år efter när det gäller att se filmerna manbara måste se. Denna gång gäller det Matrix. Jag blev rätt förtjust ihandligen, och alla effekter är ju kul. Jag snabbspolade dock bort rättmånga våldsscener och när filmen tog slut fanns det många frågor kvar i mitthuvud. Vad händer sen? Kommer mänskligheten att räddas? När kommer Matrix 2?


[20011109. fredag. kväll.]

Tillbaka men lite borta.
Är nyligen hemkommen efter två dagar i Stockholm och andra delen av min kursär avslutad. Denna gång har jag fått med mig mycket att fundera kring, ochjag har svårt att släppa tankarna på det som sagts och upplevts på kursen.Det är med blandande känslor jag nu bearbetar all input.

Reflektioner efter min tripp till huvudstaden.
- Det snöade i två dagar och plötsligt var många i Stockholm helt lamslagna.Det blev enorma bilköer. En resa som vanligtvis tog 25 minuter utan snö tognu över 2 timmar. Det låg bilar här och var i diket och en känsla av kaoshängde i luften. Kommentarer som "och jag som har mina vinterdäck påsommarstället tio mil härifrån, hur ska jag nu kunna hämta dem" hördes. Jagsom är van vid snö och halka kunde inte låta bli att dra lite på munnen ochfundera på om det alltid kommer som en överraskning här i söder att detfinns något som heter snö.

- Varför släcks alltid lyset i kabinen strax innan planet ska starta ochlanda. Vill piloten att vi ska ha det lite mysigt, eller är det som när mankör bil att man ser bättre framåt och utåt om lyset inne i bilen är släckt?Kanske det har något att göra med att all engergi och allt batteri skakoncentreras till den kraft som planet behöver för att ta oss uppåt ochnedåt. Eller? Och får inte flygvärdinnorna väldigt ont i munnarna efter ettarbetspass? Så som de ler? Jag tror att de är den mest vänliga och mestleende yrkeskår som finns. Förmodligen står leendeteknik och tandblekning påschemat i deras utbildning.

- Kursgården som vi befann oss på under utbildningsdagarna (Steningevik iMärsta) bjöd i går på en medelhavsbuffé. Där fanns skaldjur av alla desorter och slag. Jag som bara kan med kräftor och räkor kände mig lite somJulia Roberts i Pretty Woman. Hon räknade taggar på gaffeln och kollade hurandra använde sina redskap till bords. Jag kollade i smyg vilka delar avdjuret som bordsgrannen ansåg vara ätbara. Jag åt, svalde och bad en bön attbordsgrannen hade rätt. Kursgården var för övrigt otroligt mysig ochombonad. Det stod godisskålar och fruktskålar i varje vrå. Brasan i öppnaspisen brann från frukost till sent på natten. Tända ljus fanns överallt.Kandelabrar, lyktor och värmeljus som bildade fina mönster. Jag är heltsäker på att det krävs en heltidsstjänst för att se till att alla ljusbrinner hela tiden. Tänk att ha titeln "stearinljusvårdare" på visitkortet.



[20011105. måndag. förmiddag.]

Helgens filmer:
>> Vad kvinnor vill ha. (Småkul. Men börjar inte Mel Gibson få litemage?)
>> Fröken Smillas känsla för snö. (Jag tyckte boken var lite underlig.Filmen gav svar på en del frågor, men inte alla.)

Helgens skandal: Ludmila.Citat från hennes brev till TT: "Jag har gjort något hemskt och mårfruktansvärt illa, så illa att jag försökt ta livet av mig. Ingen harförstått, men jag har hatat bobprojektet ända sedan förra vintern".
Jag kan inte känna någon som helst sympati med människan. Faktiskt. OmLudmila verkligen hatat sin bobåkning, varför lade hon inte av? Varendamänniska hade väl förstått henne om hon valt att sluta med sitt sportadeefter sin toppenkarriär och sjukdom. Hade hon lagt av hade respekten förhenne funnits kvar i dag. Nu fnyser man bara föraktfullt och ser med skepsistillbaka på hennes snabba tider inom friidrotten.

Helgens hemskaste: Halloweenfesten på Folkets Hus i Östersund. Har man två 4-åringar så är detbara att bita i det sura äpplet...