[20011030. tisdag. sent. jobbet.]

Mer om omslagspapper
Ja, okej då. Visst har julpapperet börjat titta fram lite här och var. Men inte på de affärer jag handlade mina julklappar. Så en liten seger var det allt.

Bilbo, Frodo, Gandalf...
För tio år sedan läste jag Sagan om Ringen för första gången. Trots att jag så gärna ville komma in i Hobernas förtrollade värld lyckades jag inte riktigt. Jag hakade upp mig på språket, tyckte att Tolkiens språk (eller ska jag skylla på översättaren) var onödigt krångligt och det gjorde att historien inte riktigt tog fart i min fantasi.
Nu läser jag boken igen, och denna gång går det bättre. Jag tror till och med att jag ska se filmen när den kommer.


[20011029. måndag. mörkt och kusligt. jobbet.]

Inte ens två månader kvar...
...till jul. Och jag har redan handlat fyra julklappar. Det måste vara personligt rekord i planering och strukturering. Jag är så tidigt ute att inte ens julklappspapper finns att få tag på. Halleluja!

Snart ledig i fem dagar.
Vad ska hon hitta på för att få tiden att gå, undrar ni då. Om jag hade varit singel och utan barn hade mitt svar blivit: Sova. Men nu är så inte fallet, så jag ska tillbringa min tid med sönerna förstås. Det vi har planerat än så länge är frisörbesöket för grabbsen. Vår favoritgudmor och mina kusiner kommer på besök, och förhoppningsvis kan vi hälsa på kollegan Per som är pappaledig och hemma med sina två små.

Vart tog han vägen?
I dag har jag gått och väntat på miljonmannen hela dagen. Eller rättare sagt jag har väntat på att sambon skulle få besök av honom. Ni spelar väl bingolotto? Om man hade ett telefonnummer på skraplotten kunde man ringa detta nummer och anmäla sig hos denne dyrbare man. Lars skrapade fram ett telefonnummer och ringde. Men miljonmannen måste ha gått fel. Han har inte dykt upp än.



[20011028. söndag. kväll. jobbet.]

Skyldig eller inte?
Kan det vara så att pengarna börjar tryta för Christer Pettersson? Är det därför han ställer upp i diverse intervjuer och plötsligt börjar erkänna mordet på Palme? Eller kan det vara så att han faktiskt är skyldig? Fru Palme verkar ju rätt övertygad, och tja, hon var ju faktiskt där. Själv vet jag varken ut eller in. Det hela liknar bara en enda stor cirkus. När Pettersson säger pip vaknar hela Mediasverige. Det känns meningslöst att fortsätta spekulera, jag blir mest trött.

Beroende.
Känns förfärligt att erkänna det, men jag är fast i dokuträsket. Jag ser Robinson förstås, men även Farmen och Baren så ofta jag kan. I Farmen vill jag gärna se en tjej som vinnare. Kanske Malin, hon verkar ju rätt sund. I Baren hejar jag däremot på Jokkmokk. Jag är ju själv från Vuollerim, som ligger i Jokkmokks kommun, så jag kan ju inget annat göra. Kan ni tänka er att jag har faktiskt pratat samma dialekt som den killen? Ja, okej, det kan ju vara svårt för er som bara läser mina tankar här att sätta sig in i mitt snack. Men ändå. I dag pratar jag den mysiga Östersundsdialekten. Rena sörländskan, enligt mig.
I Robinson har jag ännu ingen favorit. Jag avvaktar vidare gräl, intriger och kärleksgnabb innan jag bestämmer mig.

Mysigt värre.
Jag och Tobias var på matiné i går. Som hund och katt. En rätt trist historia, men lille Tobias satt som klistrad. Jag var nöjd ändå, för det är rätt mysigt att sitta och hålla sonen i ena handen och samtidigt äta popcorn och snask med den andra. Det är de små stunderna som ger kvalitet här i livet.


[20011024. torsdag. förmiddag.]

Min bil och jag.
Visst är det väl så att ens personlighet förändras när man är ensam i bilen? Jag förändras iallafall. Jag blir den frispråkiga tjejen som skriker, pratar och suckar åt alla medtrafikanter.
Om jag råkar köra mot nästanrött (orange alltså) så brukar jag be trafikljusen om ursäkt. Kanske beror det på att om polisen tar mig så kan jag iallafall hävda att jag sa förlåt.
Om en bilist beter sig som en idiot skriker jag högt: pucko!. Sen ger jag honom (oftast är det en idiot av manligt kön) fingret lite i smyg, bakom instrumentpanelen så ingen ser.
Min mor har tutat i mig att aldrig ta upp liftare när jag är ensam. Jag håller fast vid den principen och brukar förklara detta för dem högt i min bil. De hör inte, men det kanske finns en telepatisk förmåga och förhoppningsvis känner liftaren på sig att jag är ganska snäll trots mina principer.
Jag sjunger ofta. Högt. Mellan bilarna. När en bilist kommer tillräckligt nära för att kunna se min mun slutar jag tvärt, bara för att ta upp stämman igen när bilen passerat. Jag vill ju inte skämma ut mig om jag möter någon jag känner. Men jag erkänner att det är lite jobbigt i rusningstrafik, jag blir som en skiva som hakat upp sig.
Och i övrigt så ställer jag en herrans massa frågor, frågor som jag aldrig får svar på. "Varför svängde du där?" "Men hur kör du egentligen?" "Har du verkligen körkort?" Det är tur att jag är ensam - för om någon hörde mig är jag inte säker på att jag skulle anses riktigt klok, och då skulle väl körkortet ryka.



[20011024. onsdag. eftermiddag. jobbet.]

Rätt okej trots allt.
Jag känner mig inte lika ful i dag. Jag är på rätt bra humör trots kalla oktober. Min humörsvängning beror på flera saker:
a) Jag har en tidig morgon kvar, sen blir det kvällsskift och sovmorgon. Det nöter på humöret när klockan ringer 05.30 varje dag.
b) Jag får lön i morgon. Äntligen. Jag har haft noll kronor kvar på kontot i flera veckor. Detta beror främst på min renovering av hallen och besöket på Ikea tidigt denna månad. Det tog på kapitalet. Sen är jag inte direkt en ekonomisk och sparsam typ. Tja, ingen kan iaf anklaga mig för att vara snål.
c) Jag ska träna i kväll. Jag behöver verkligen få hoppa av mig ibland.

Bio.
Ska någon se Sprängaren i kväll? På premiären och allt? Jag ska se den, men inte i kväll. Blev lite förvånad när jag läste kvällstidningarnas recensioner. Två getingar respektive två plus. Inte mer. Är den verkligen inte bättre?

Snart advent.
Juldiskussionen har kommit igång här på redaktionen. Kicki ser fram emot julen och längtar efter att få pynta och hänga upp gardiner. Simon ser fram emot julmaten. Själv ser jag fram emot att få komma undan julstöket - och eftersom vi hälsar på min bror med familj så klarar jag mig rätt bra. Men jag längtar faktiskt efter att få sätta fram adventsstakarna och en och annan julduk. Julgran klarar jag mig utan, men tyvärr är jag i minoritet. Resterande medlemmar i min familj kräver ett jobbigt barrande träd som tar allt för stor plats i vårt lilla hus. Och eftersom demokrati råder så förlorar jag.



[20011022. måndag. eftermiddag.jobbet.]

Fet, ful och färglös.
Så har jag känt mig under den större delen av dagen. För att pigga upp mig själv köpte jag två nya tröjor på lunchen. En knallröd för mina färglösa dagar. En fin randig polo för mina fula dagar. Jag känner mig redan lite snyggare...

Finns det inga söta spöken?
Dags för Halloween. En helg vi aldrig firar hemmavid. Vi tänder ljus på graven och tänker på de döda, enligt den svenska traditionen, men aldrig klär vi ut oss till monster och busar med grannarna. Det får amerikanerna ha själva, tycker jag. Men ibland hjälper det inte vad jag tycker. På fredag blir det Halloweenfirande på dagis.
Okej, tänkte jag. Sönerna kan väl vara små söta spöken då. Min idé var den traditionella, ett vitt lakan med hål för ögonen. Men nej. Det dög inte åt sönerna, det skulle vara riktiga spökmasker. Så i går åkte vi till leksaksaffären där massor av ruskiga saker såldes. Det var blodiga skelett, vassa liar och yxor. Masker som liknade diverse monster och otäckheter. Svartklädda spökkläder med likbleka masker som har död i ögonen.
Sönerna valde rätt snälla masker, men det känns ändå som upponervända världen när vi frivilligt firar blod och ondska när världen ser ut som den gör.


[20011017. onsdag.strax innan hemgång.jobbet.]

Mörkt och kusligt.
Tiden rullar på och nu börjar det lukta vinter utomhus. Jag har lite svårt att acceptera mörkret som kommer allt tidigare - både på morgonen och på kvällen. Räddningen mot höstdepression just nu är att tända massor av små lampor och ljus inomhus.

Husligt värre.
I helgen har vi varit husliga. Jag och Tobias bakade bullar på lördagen. På söndagen kokade jag och sambon över sju liter vinbärssaft. Och när jag tog upp bären från frysen insåg jag att jag måste agera huslig även till helgen. Jag tror inte det står rätt till när frysen har ett jättetjockt islager runt väggarna. Dags för Anna att göra en Akut Avfrostning.

Robinsonkommentar.
Jag har märkt att de har börjat dyka upp på flera hemsidor - kommentarerna kring årets Robinson. Jag ser också programmet men kan inte uttala mig mer än att: oj, vad det tjafsas och klagas. Hoppas det fortsätter så, det är ju då det är roligt att vara åskådare. För inte är det kul att se ett program utan konflikter och tårar? Jag bara konstaterar att jag skulle aldrig söka till ett liknande program - och tittar vidare på tokstollarna som vill vara med.

Dagens tips.
Om barnen är göralösa och trötta. Om de slår på varandra, gråter och tjatar. Ta dig då till närmaste vägbygge, gärna där asfaltering pågår. Ta gärna med filt och fika för där kan ni bli stående länge. Tysta, snälla och storögda. Så funkar iaf mina 4-åringar.



[20011012. fredag.kväll. hemma.]

Go Grynet!
Jag har fått en ny idol. Grynet! Missar sällan Grynets show på fredagar på SVT. Innehållet påminner en del om Bagen som gick för en herrans massa år sedan. Minns ni? Cia Berg och framför allt hennes stora mun som slukade en stor del av TV-rutan. Fast Grynets show är mycket bättre. Här får de unga tittarna önska videos med sina favoritartister och är motiveringen bra ringer Grynet upp. Hennes dialog med 13-åringarna är bara helt suverän, de talar exakt samma språk. Typ. Ba.
I kväll visade Grynet en video med Britney Spears som hon totalt förstörde genom att samtidigt som videon gick sjunga själv - men inte på engelska utan en egen direkt översatt svensk version av texten. "Åh bäbis, bäbis. Hur skulle jag kunna veta..." Skitkul! Önskar bara att jag också fick en sån där fin Grynettröja. Med glitter. Massor av glitter.


En galen värld.
Den senaste månaden har jag mer än någonsin funderat över hur världen ser ut. Gjorde jag rätt i att skaffa barn som nu tvingas leva i detta inferno av dårskap? Det började förstås med terrorattacken mot USA. Sen kriget mot Afghanistan som verkar kunna bli hur långdraget som helst. Sen dessa ytterligare hot om terrordåd som gör att det är totalt slut på gasmasker i USA, folk är livrädda för biologisk krigsföring. Ska detta bli en del av vår vardag, undrar jag då? Ska mina barn få vara med om att det är lika naturligt att ha en gasmask som ett paraply i hallen? Kommer det att bli lika vanligt att förvara antibiotika mot mjältbrand i kylskåpet som en liter mjölk? Det är precis som på film, det ena bara överträffar det andra i galenskap.


Mycket märkligt.
Och plötsligt steg besökarantalet ordentligt på denna sida. 84 träffar. En fredagkväll. Därmed var mitt gamla rekord slaget och jag står frågande. Vad har hänt? Borde inte folk kolla på Gladiatorerna i stället en kväll som denna? Mycket mystiskt men mycket roligt. Och det är klart, en rad i gästboken om hur du hittade hit är ju alltid trevligt.


[20011011. torsdag.natt. jobbet.]

För det första
...vill jag bara säga att jag är så himla glad att Lovisa är tillbaka.

För det andra så har jag inte så mycket mer att säga.
Det har hänt saker, men inget som egentligen är värt att orda om här. Jag återkommer när jag har något skoj att berätta.


[20011004. torsdag.förmiddag. tidningen.]

Jag väntar på...

...byrån som ska stå i hallen. Den kommer i morgon, i tjugoarton delar (som sönerna skulle ha sagt). Tur att vi äger en batteridriven skruvdragare.

...att skohylla, hatthylla, nyckelskåp och ramar ska torka. Jag har ägnat mig åt att måla dessa de senaste dagarna, och nu tror jag faktiskt att det är läge för upphängning.

...vedergällningen från USA. Det ligger i luften, men inget händer...

...att det ska bli lördag. Det vankas tjejfest hos E.

...snön. Men därmed inte sagt att jag längtar. Bilen är vinterrustad med fönsterskrapor och kupévärmare. Snart ska vinterdäcken läggas på.

...att det det ska bli onsdag. Dags för klippning. Äntligen!

... miljonvinsten. När kommer den egentligen? Jag har väntat så himla länge nu.