[2001024. lördag.snart lunch. hemma.]

Melodifestivalen ja.
Det var ju den jag skulle kommentera. Nu blir det lite svårt eftersom ena sonen fick magsjuka mitt i programmet. Och jag var ju ensam hemma att ta reda på allt vad det innebär med torkning, tvättning och tröstning. I natt har vi sovit i intervaller, jag och sonen. Det var ju så jobbigt för den lille när magen var tom, men när han ändå måste spy.
Nåväl, det lilla jag såg av melodifestivalen var väl... okej. Friends som verkade vara allas favorit blev även min favorit. Annars är det stora intrycket av gårdagskvällen: skinn och vatten. Tänkte ni på att de flesta av alla som framförde bidragen hade någon form av skinn på sig under kvällen? Var det inte skinnjackor var det byxor var det dressar. Och tänk så kul det hade varit om någon av de skinnklädda hade snubblat och ramlat huvudstupa i den fina vattendekoren. *fnissar*Nä, sån tur hade vi inte. Hela tillställningen var städad med få överraskningar. Synd, det är alltid kul att bli chockerad över något...


[2001022. torsdag.kväll. hemma.]

Livet har bra och dåliga sidor. Jag tar några dåliga först.

Deprimerande...
...hur börsen går neråt. Och värdet på mitt fondsparande gör detsamma. Isch. Hur ska man veta när man ska sälja eller ha is i magen? Är vi i en högkonjunktur eller är vi på väg mot en lågkonjunktur? Varför kan inte bankerna ha vettiga räntor så man slipper välja att spara pengarna med riskfaktor? Bör jag ta ut de få kronorna som finns kvar och förvara dem under kudden i stället? Vad kommer jag som kund att tjäna på att SEB och Föreningssparbankens slås ihop? Förmodligen ingenting. Förmodligen blir jag ruinerad på alla höjda avgifter.

...när folk som ringer säger: "Hör du vem det är?" Inte har jag bett om att bli uppringd. Inte har jag bett att få vara med i någon pinsam gissningstävling. Inte. Sluta genast med sådana dumheter.

...var det när pappa ringde den där dagen och sa: "Mamma är på lasarettet." Det var länge sen jag blev så rädd.

Härligt...
...var det att mamma blev utskriven från lasarettet samma dag. Det var inte så allvarligt trots allt.

...är det att ha en ny känsla i kroppen. En känsla som jag inte haft känningar av sedan gymnasiet. Känslan säger: "Anna. Du måste komma iväg och träna i kväll, annars kommer rastlösheten att gå dig på nerverna. Du kan inte sitta still, du måste röra på dig. Det kommer att bli skitskoj. "

...är det att titta på mina barn. De är allra finast när de sover. Änglar. De är söta när de är vakna också. Helst när de säger: "Jag älskaj dej, mamma."


[20010222. torsdag.förmiddag.]

Jag erkänner.
Jag ska se Melodifestivalen på fredag. Jag skäms inte, jag ser faktiskt fram emot det. Eftersom sambon ska bort på fest under kvällen ska jag se till att barnen sover gott när tillställningen börjar, duka med popcorn och cola light och sätta mig skönt tillrätta. Hmm. Vänta nu. Eftersom jag är ensam under kvällen, vem ska jag då prata med om alla fula kläder, pinsamma låtar, taskiga uttryck och allt för höga klackar? Tänkte inte på det. Jag får väl helt enkelt skriva upp mina kommentarer under kvällen och delge dem här på hemsidan efteråt. Tja, varför inte?
Känner du dig oförberedd? Läs mer om spektaklet här.

Smart gjort av mig att förbeställa böcker innan rean började. Bara att hämta ut, jag fick precis det jag ville ha. Fast ändå inte. Jag måste nog ta en sväng på stan på lördag och botanisera bland bokhögarna. Trots trängeln är det ju så kul. Och visst luktar nya böcker underbart gott?

Vädersnack.
Det är en underlig vinter i Östersund i år. Snön finns nästan inte. Gräsmattan är knappt täckt med snö, det tittar fram bruna fläckar här och var. Plogbilarna har jag nästan inte sett till efter jul och det är ganska grått, halt och trist i staden. Skoteråkning är inte att tala om och i dag blev sönernas skidåkning på dagis inställt, det bidde skridskor i stället. Vad är det som händer med vårt klimat egentligen?


[20010217. lördag.nära midnatt. hemma.]

Heja Sverige!
Det kändes lite som under Gunde-tiden i dag. När man satt vid TV:n och helt kallt räknade med svensk VM-medalj, något annat var inte möjligt liksom. Han är duktig, Elofssonspojken. Och som jämte är man ju lite extra stolt över Mathias Fredrikssons silvermedalj i torsdags. Han bor faktiskt i Östersund. Faktiskt.

Drömmar om choklad.
Precis som planerat blev det bio och middag ute i dag. Simon ville ha pizza och Tobias gick in för hamburgare. Bara en tredjedel av pizzan försvann och kanske tre tuggor av hamburgaren. De är inte så matglada alla dagar och när man är ute och äter kan ju det kännas lite extra oekonomiskt. Men sen bjöd restaurangen på glass och godis, och då kom sönernas hunger plötsligt tillbaka igen. Varför är det alltid så?
Men det är inte så att jag inte förstår dem. Ibland när jag är ute och handlar lunch har jag sån lust att köpa fem stora chokladkakor och sätta i mig i stället för en dagens. Bara för att få prova känslan av att bli mätt på något så underbart gott som schweizernöt i stället för korvlådan. Någon gång ska jag göra det också. För jag är vuxen och bestämmer själv om jag ska äta så mycket godis så jag inte orkar mat av något slag. Och egentligen vore det bra att en gång för alla föräta sig på choklad, så man slipper det suget. Undrar om det går?


[20010216. fredag.kväll. hemma.]

Jag gillar veckor med bara två arbetsdagar. Helt okej faktiskt, det kändes som tisdag i dag - och vips blev det helg.

Alla hjärtans dag är förbi. Blev du uppvaktad? Jag fick faktiskt röda rosor av sambon, och han fick godis i ett hjärta av mig. Alltid trevligt med lite vardagsromantik, synd bara att det är allt för sällan.
Kom och tänka på hysterin under gymnasiet när anonyma rosor bytte ägare kors och tvärs denna dag. En spännande dag för de flesta, alla ville väl ha en ros från en okänd beundrare. Jag fick aldrig någon. Men å andra sidan gav jag inte heller bort någon.

Förutom rosorna har jag just nu 14 vackra tulpaner på bordet, 7 mörkröda och 7 lila. Passar jättebra ihop och jag hoppas de får stå länge, länge. Om jag hade haft en digitalkamera hade jag förstås förevigat dem lite snabbt, men nu är jag inte så lyckligt lottad. *suckar*

Varför kallas det Superfredan på TV4? Gladiatorerna. (Tror inte det). Vem bli bli miljonär. (Det ska vara för Bengans skull då). Sen kväll med Luuk. (Okej, men inte alls Super).
Då ser jag mer fram emot Ally McBeal på tisdag. Hoppas att serien lugnar ner sig ett slag, ett tag var allt lite för skruvat.

Mina armhävningar tar sig, men jag gör dem fortfarande på knä. Och i dag har jag haft en fruktansvärd träningsvärk i rumpan efter gårdagens pass. Jag har haft en ansträngande dag på jobbet - det skulle ju vara lite pinsamt att stöna högt var gång jag satte mig ner. Jag kan inte komma på vilken övning det var som tog knäcken på den bakre delen, men det var säkert nyttigt för mig och min bak.

I morgon blir det mer gympa - med grabbarna denna gång. Sen väntar biomatiné med cola och popcorn. Senare på kvällen funderar jag på att bjuda hela familjen på restaurang. Alla hjärtans dag ska firas ordentligt, om än i efterskott. Och jag kan längta mig galen efter en ordentlig köttbit ibland. Inget fel på spagetti och köttfärssås eller älgköttgryta - men oxfilé kan jag drömma om på nätterna.

Sommaren kom! Jag har haft vårkänningar i kroppen, solen har tittat fram och temperaturen har legat kring nollstrecket. Ett tecken på att jag har solbrist är att jag glufsar i mig vitaminer om dagarna. När naglarna knappt orkar leva, hyn känns blå och genomskinlig och när tålamodet är kortare än vanligt tror jag bara att det är solen som kan hjälpa mig ur eländet. Vitaminerna får vara sommarens substitut just nu, men det funkar inte alls lika bra.


[20010211. söndag.över midnatt. jobbet.]

Om mindre än en timme gör jag helg (på en måndag). Tre dagars ledighet väntar. Dessa lediga dagar är redan inbokade med:
1) Besök på länsbiblioteket med sönerna.
2) Besök på badhuset med sönerna samt kompisar. Vi ska ta fika med oss, kaffe i termos, saft och mackor, precis som norrmännen gör som gästar vårt fina äventyrsbad varje helg.
3) Utflykt till den stora pulkabacken. Även här tar vi fika med oss. Denna gång med choklad i termosen.

Tänk att Pamela Anderson bytt Schenkenberg mot Bolton. Hade inte jag gjort. Men det är klart, Bolton sjunger säkert mycket bättre.

Bokrean står inför dörren. Jag har förbeställt en del:
- Cd-rom med Nalle Puh (grabbarnas allra största favorit, har så varit sedan de var ett år)
- När Lucy Sullivan skulle gifta sig av Marian Keyes. Hon är ju så kul.
- En st kokbok. Viktväktarnas.
- Boken om Ronny och Julia. Sönerna vill så gärna höra mer om dessa kalenderfavoriter.

Jaja. Har man sagt A får man säga B. Tårthistorien är egentligen inte mycket att prata om. Var på möte. Fina besökssiffror för www.op.se skulle firas med tårta. Jag tog tårtan. Tårtan halkade ur mina händer. Ner på golvet. Upponer. *splasch*
Man kan säga att jag:
a) fick skämmas ordentligt
b) är skyldig att fixa en tårta till nästa möte
c) fixade ett samtalsämne som mina kollegor kan prata om var gång det är dags för fika.



[20010208. torsdag.snart lunch. hemma.]

Nu är det härligt att bo i vinterland. Bara fem grader kallt och solenskiner så det gnistrar så fint i träden. Det hade varit en härlig dag fören utflykt, men ack, snart bär det iväg till 4-årskontroll för grabbarnaoch sen jobbet direkt. Nåja, man kan ju inte få allt här i världen.

Korta fakta om livet den senaste tiden

* Cd-brännaren som vi haft sedan förra våren är ju en jättebra grej.Använde den för första gången i förrgår, och oj vad enkelt och snabbt.Varför har jag inte upptäckt det förut? Vips hade jag gjort en snabb backuppå mitt favoritprogram.

* Har även haft en dvd-spelare sen ett år tillbaka. Den har vi aldriganvänt. Varför? Vet inte, har väl inte haft någon anledning, antar jag.

* Jag har inte läst en endaste rad i en bok på över en vecka. Har heltenkelt haft så mycket annat att stå i att när kvällarna kommer rasar jag isäng och orkar inte lyfta boken. Och i det här huset är det bara påkvällarna, när barnen har somnat, som man kan läsa i lugn och ro.

* Jag har varit flitigare på att träna faktiskt. Minst två pass i veckan ärmitt mål, och det har gått ganska bra de senaste veckorna. Och det är jutrevligt att känna att det går framåt, jag är inte död efter>konditionsdelen. Men jag kan fortfarande inte göra armhävningar utan attstå på knäna.

* Semlor har jag inte ätit än. Alldeles för fett och slaskigt för en sundrenlevnadsprick som jag själv. *s*

* Förra veckan slängde jag en tårta i golvet. Inga mer detaljer om detta,jag bara skriver det här eftersom jag vet att Kicki väntar på att jag ska nämna det. ;-) Nu är det gjort!



[20010202. söndag.snart middag. hemma.]

Pust.
Främmandet har åkt hem, kalaset är förbi och huset är rentoch städat igen. Det stora 4-årskalaset gick jättebra men oj, vilken volymbarnen kan komma upp i när de samlas och har kul. Det är rätt skönt att detär ett år till nästa gång.
Och här ett meddelande till min söta mamma: Tack för all hjälp ihelgen, du är helt enkelt bäst!

Det är verkligen vinter nu.
Minus 28 grader i morse när jagvaknade. 21 grader kallt just nu, och jag tror inte att jag går ut alls idag. Sambo och söner är och hälsar på släkten, men jag stannade hemma,vägrade helt enkelt att lämna värmen inomhus. Hade tänkt att träna i kväll,men äsch, kan ta det till veckan i stället. *brrr*